Gamla Stugan tackar för uppmärksamheten!
Och speciellt tack till alla byggnadsvårdare som har varit inblandade i projektet!

Pär Erlandsson (snickare)
Conny Svendsén (målare)
Mikael Wigander (murare)
Mats Qwarfordt & Sara Lundström på Handtryckta Tapeter Långholmen
Jan Åkerlund och Lennart Persson på Måleri Konservator i Dalarna (murare och rådgivare)
Benny Nyström på Wikers Plåt (plåtslagare)
Jonas Erlandsson (snickare)
Karl-Johan Ejstes (snickare)
Jonny Blomberg (snickare)

byggnadsvardspriset.se

Juryns motivering:
”Gamla stugan på Gonäsheden är en för sekelskiftet 1900 mycket vanlig hustyp som idag ofta byggts om och förändrats eller är helt borta. Denna typ av byggnad var typisk som bostad för arbetare och småbönder och har därigenom ett samhällshistoriskt och socialt värde. På Gonäsheden kan vi se en sådan byggnad i oförvanskad skepnad.

Gamla stugan har mycket att berätta, inte bara om intressanta människoöden, utan också om material, tekniker och traditionella byggnadstraditioner. Till detta har ägaren lyssnat och med finkänslighet närmat sig det huset har att förmedla. Restaureringen är mycket väl genomförd och har inte forcerats fram, istället har den fått ta tid så att relevanta ställningstaganden har kunnat göras. Den tidsepok som ägaren valt att återställa är inte den tid då huset uppfördes utan en senare epok, som fortfarande var tydligt synlig såväl interiört som exteriört. Restaureringen har genomförts av skickliga hantverkare med stor respekt för originalet. De har använt ursprungliga material och tekniker, valt virket med omsorg samt återbrukat gammalt material som fanns i gårdens uthus.
Exteriört märks det omlagda tegeltaket där de speciella takpannorna försiktigt tagits ner, rengjorts och lagts tillbaka, kompletterade med samma sorts pannor som återfunnits genom efterlysning i bygden. Under teglet finns fortfarande det gamla pärttaket kvar. Fönstren har renoverats, det munblåsta glaset har behållits och målningen har utförts med linoljefärg i samma kulörer som tidigare. Skorstenen har även den varsamt renoverats, med samma sorts stenar, och har kvar sitt ursprungliga utseende. Den utvändiga målningen på den gamla panelen återstår vilket visar att restaureringen är en pågående process som långsamt skyndar framåt.
I trädgården vårdas de odlingsland, perenner och fruktträd som finns kvar från sekelskiftet 1900, nu också med en del tillskott av andra kulturhistoriska växter från tiden.

Inomhus har köket kvar sin gamla spiskåpa med tillägg från olika tider. Även det platsbyggda skåpet och de gamla slitna korkmattorna har behållits. Snickerierna har linoljemålats i kulörer som bedömts vara från omkring 1920. Rester av olika tiders färgsättning kan ses i den ”färgtrappa” som skrapats fram. I kammaren har det vattenskadade taket behövt ersättas med ett nytt som likt det gamla är handhyvlat och målat med linoljefärg. Båda teknikerna bidrar till det fina ljusspelet i rummet. De tidstypiska tapeter som satts upp, på ny lerklining, är en kopia av en tapet som återfanns i ett av de sju lager gamla tapeter som dokumenterats. Spismurarna i både kök och kammare är föredömligt slätputsade och målade och visar även de på hög hantverksskicklighet.
Inomhusmiljön visar också på spår av liv från den valda tidsepoken, framförallt genom val av möbler, textilier och andra inredningsdetaljer. Huset hålls tillgängligt för allmänheten under visa perioder eller efter överenskommelse med ägaren. På så sätt kan huset även tjäna ett pedagogiskt syfte för den som själv vill ”byggnadsvårda” sitt hus.”